Mellan spel nutid

Ok jag skriver historia, men jag är ju fortfarande bilfanatiker, och det skriv ju historia hela tiden, har ju också 2 st pågående bilprojekt som jag bygger på, men bilintresset begränsar sig inte bara dit.

Idag var det en underbar dag i Helsingborg, solen sken och jag och junior blev lite bil kolls sugna, så vi lastade in oss i Mazdan och åkte på Bilkoll, motorhuset no 1 fick besök och vi kollade bla på Chrysler 300C provsatt och drömde,

 

sedan blev det lite koll på Chrysler Neon som ett ev projekt för Grabben

Nästa gång ska jag komma ihåg, ingen T-shirt och jeans, så svårt att få uppmärksamhet från säljare i den klädseln.

Innan vi drog hem så blev det ett besök hos Alfa Romeo handlaren Utanför statoil på berga i Helsingborg, gissa om alfa 159:an ger a need, a need for speed eller?

 

Annars jobbar jag vidare med mina andra 2 st bilprojekt dvs MondeoManian och Mazda MX-323F Internet Edition, vill ni läsa lite om dessa så lägg en kommentar så jag vet att det finns intresse

Jag har min blogg i Helsinborg

Ap-Ambulanser

Jag hade massvis med plats helt plötsligt, och av någon anledning så flyttade 2 st Renault 4.or in på gården, det var den hemska övningskörningsrenaulten och en grön kompis till denne som flyttade in på gårdsplanen, iden var att bygga 1 bra bil av 2 till min mor som fortfarande hade en knepig syn på vad som var bil, och vad som mes var en förbannelse. Den lilla röda hade drabbats av ett ansenligt angrepp av plåtröta, så pass mycket så att när jag satte mig i den ock stampade till på golvet så hamnade mina fötter på marken, dvs en flintabil 🙂

Den andra dvs kompisen ville inte starta och såg mest sorgsen ut där den stod. Ok kan väl så här efteråt erkänna att min inspiration att snickra dessa bilar var hrm begränsad. Så efter ett gästspel så packades dom upp på nytt bilsläp och skeppades tillbaka till hemmet.

Läs gärna MondeoMania och mitt inlägg om bevarande av 18-åringar

Volvo 142 -74 hmmm

Vid det här laget så har det skaffats hus med dubbla garage, men efter att Renaulten gått vidare så stod vi utan bil, jag hatar billöshet, känner mig isolerad. Men det gick fort att åtgärda.

 

På annons i lokaltidningen så hittades en billig 142 -74, och med ett handlån från blivande svärfar så bar det iväg för att titta på skapelsen, priset var klart låga 3500.- så naturligtvis fanns det åtgärdsbehov *ler* bla en av bromsskivorna bak var sprucken och lätt rost gick det väl att hitta. Så det var avgjort jag köpte den.

En B20 med singelförgasare drev skönheten framåt, hatthyllan var färdigsågad för 6×9″ högtalare, och i källaren låg kvarlevorna från pioneer stereo från Renaulten.

 

 

Snabbt så byttes kamaxeln mot en K-kam och den enkla förgasaren byttes om ett dubbelmontage, bakaxeln fick en trevlig aga diffning och den värsta rosten kletades över, så nu hade jag bil igen och ett jobb som väktare. Och ett härligt hus med 2 st garage.

 

Samtidigt som våren började komma runt knuten så började mc tarmen att suga, och eftersom vf:en knackat sist när den ställdes undan så blev det dags att kolla lite på vad som fick den att låta så jäkligt.

Så motorn plockades av ramen och lades på en trevlig arbetsbänk i stugvärmen, när jag öppnade motorn stod en sak helt klar, jag hade blivit lurad, troligen hade föregående ägare upptäckt att allt inte stod rätt till med motorn och bytt in den innan allt rasade, för hela oljepumpen hade lossnat från gjutningen, och eftersom den drevs av kamkjedjan så hoppade den vid höga varvtal.

En ny motor skulle gå på multum, om det ens fanns någon att uppbringa, så mc:n hamnar på projekt i träda hörnan.

 

 

Mer bilar tack jag har plats.

 

 

Mc mellanspel.Och Renaulten försvinner

Om du läst hela min lilla berättelse så kanske du undrar var motorcyklarna tagit vägen.

Eftersom Min Ratbike/Café Racer inte uppskattades så hade den hamnat i mina föräldrars garage och förde där en ganska tynande tillvaro, möjligheten att jag skulle ut och köra på den var väl ärligt talat ganska begränsad, en annan kille som jag kände så där lite ytligt hade en Husqvarna 490 Cross, och i mitt impulsiva/selectiva rus så gjordes det affär, min Cb 400F gick till honom och husqvarnan rullades in i garaget.

 

 

Efter ca 1 månads körning så rensade jag 1:an och 2:ans växeldrev, och med flickvän så blev det att mina surt förvärvade slantar pytsades ner i mera bilrelaterade aktiviteter.

En av mina favoritsysselsättningar är/var att gå runt på bilskrotar, och känner man dom som driver bilskroten så brukar dom inte ha så stora invändningar, så renaulten fick lite donationer från diverse märken efter fynd och utgrävningsresultat på skroten..

Dödsstöten för Renaulten kom en liten tid senare, Husqvarnan blev inte bättre där den stod, och en morbror kände medlidande för den, så efter en kort förhandling så bytte den ägare, och jag skulle sköta transporten av den, i , Renaulten.

En renault 5 har ganska begränsad yta att frakta saker på, men det gick att fälla ner säten och göra en liten plats i den, och naturligtvis så går en Mc likt en Ikeamöbel att plockas ner, så sagt och gjort Husqvarnan blev kompakt packad i Bilen, och färden 10 mil norrut påbörjades, det kändes att bilen inte direkt var nöjd med lasten, men det gick,, bra  tills vi var ca 2 mil från destinationen.

Mitt i en kurva körs ett rassel och pang, bilen blir lite svårmanövrerad och ett möte med en buss komplicerar genast situtionen, efter ett långt tag av styrande och svettande så blir det stopp efter vägkanten. När jag går runt och kollar på bilen så ser jag vad som hänt, på höger bakhjul så har hjulaxeln passerat rakt genom bakhjulslagret och hjulet har kilat fast sig i innerskärmen.

Min morbror lånar en bred släpvagn på sitt jobb, och bilen dras upp på denna och fraktas hem till honom.

Renault GTL är inte som andra renaulter, den har/hade en egen dimension på bakhjulslagret än övriga modeller ( och troligtvis beroende på glykolnivån i hopsättarens frukostvinare)

Så för att göra en smetig historia kort så sattes 2 st olika lagerbanor ihop hjälpligt och Renaulten passerade vidare till andra äventyr, men inte hos mig, men fler bilar stod på kö för att provas hos lilla mig…..

Peugeot 305 Diesel

Efter ett tag började Renaulten kännas tråkig, kunde bero lite på att tex växellänkaget var lite slitet så nån gång hände det att växelspaken förlorade förmågan att byta växel, resulterande i en hel del krypande, svärande & tandagnisslan.

Men från horizonten gallopperade helt plötsligt en ny bil in på arenan, en Peugeot 305D tillhörande samma mystiske person som jag fått tag på Renaulten hos.

 

En  av mina primära egenskaper är att jag har selektivt seende när det gäller fordon, dvs jag ser inte hur dom egentligen ser ut, utan jag ser en vision av vad dom skulle kunna bli, så med ett brett leende så sa jag, -Vi byter bil.

Ok nu är det ganska enkelt när bilarna rör sig i prisklasserna under 10000 kronor, och tro nu inte att jag är avundsjuk på personer som kan handla för större summor, för mig är det inte hur mycket bilen kostar som är det stora utan upplevelsen jag har när jag kör….

Så nog pratat om detta, bilen rullade in i min famn Peugeoten var ett under av bekvämlighet om man jämnförde med renaulten, visst dieseln var slö och det fanns vissa saker som kunde ha fungerat bättre, tex glödgning (som man måste göra för att bilen ska starta när det gäller dieselmotorer, dvs förvärmning av bränslet) men det fixades ett alternativ till, fel nr 2 var desto mera irriterande, hastighetsmätaren och kilometerräknaren var ofungerande (kilometerräknare hade man för den extra skatt som var på diesel på den tiden) och jag hade inte haft bilen så speciellt länge innan det började hostas om besiktning.

Så en vacker helg så körde jag till lånat garage och började felsöka, det visade sig att felet troligen låg i växellådan när det gällde dreven där. Motorn lyftes felet lokaliserades, men charmen hos den kärran hade gått förlorad, när man börjar rota i en gammal bil hittar man oftast mer problen, problemet jag hittade var, rost & spackel, så när hål stora som meloner uppenbarade sig så rullade Renault 5:an in i mitt liv igen…

Vargavinter

OK så nu hade mitt hushåll gått från att vara Ego till Duo, under hösten hade det poppat upp ett problem med den nya mc:n, den knackade vid högre varvtal, men eftersom mc året var slut så garagerades den i väntan på bättre tider.

Vintrarna kan vara ganska kalla i södra norrland, och efter att ha burit omkring på ändlösa matkassar så hamnade nåt på prio 1 listan, nämligen körkort.

Den hösten och förvintern så blev det en massa koncentration på bilkörning, jag svalde min missriktade stolthet och började på bilskola, och voila efter 3 månaders ihärdig tillrättavisning så gav det resultat.

Uppkörning, det teoretiska provet var skrivet för länge sedan, och på årets snöigaste dag så tog jag plats bakom ratten och en allvarlig herre tog plats vid sidan av mig.

Vägarna var hmm minst sagt snöiga, låg väl runt 1 – 1.5 dm snö på vägen, och jag körde försiktigt, efter ca 45 minuter var allt perfek, 3:e gången gillt så hade jag den berömda ”styrlappen” i mina händer, bokstäverna lyste mot mig A B.

Det var dags att börja snickra ihop bilen som hamnat i träda, den berömda Renault 5:an, eller som den stolta franska bilfabriken döpt den till Renault 5 GTL känner ni rysningarna av … välbehag.

Rost är en vanlig åkomma på den här bilmodellen, så för att få den i körbart skick så blev det en hel del svetsning plus att bromsarna var hmmm på andra kretsen. men det avskräcker knappast en villig bilist.

Enda skillnaden mellan den här bilen och min första är att i karossvecket och neråt var bilen lackad i matt rött, jupp Customisering på hög nivå.

Under mektiden dvs 1 helg så hyrdes en Golf Manhattan , och på sätt och vis var det nog den som i slutändan tog död på trevligheten med R5 körningen, för åk komforten var hmm helt annorlunda i Renaulten. Men nu fanns det en bil att hämta tjejen på jobbet med och en nyväckning av mitt slumrande bilintresse.

Stereo och högtalare bändes in i bilen, det här var på den gamla tiden med kasett och magnetmassa att gråta åt, men med ett par 6×9 i hatthyllan och 4″ kit i dörrarna så poppade kakburken i alla fall.

 

Nu helt plötsligt väcktes tankar som inte funnits där sedan Vw bubbla tiden, när jag hade min kära bubbla så beställdes det dalhemskataloger och dreglades över plastkit som skulle kunna göra underverk, nackdelen med renaulten var,,, inga kit.

Den rullade i 3 månader sedan var det dags för en ny aktör att träda in.

Vinterdvala och Vårkänslor

Efter asfalts känningen så blev det lugnt ett tag, måste ju läka ihop, farsan åkte upp och hämtade mc:n som fått sig en törn i omkullkörningen, och jag var fullt upptagen med att läka ihop, men tillslut så satt axeln på plats och det var dags att titta på hojjen.

Rätade hjälpligt till gaffeln som blivit lit sned av kontakten med vägen, och körde ekipaget ner till garaget där jag fick hålla till, mina fötter hoppade av nervositet på fotpinnarna första turen efter olyckan.

Gaffeln gick inte att rädda, men skam den som ger sig, dom underbara killarna på ÅdalensBildemontering hade en liten hörna med krockade mc, där jag fick husera, och det gjorde jag med nöje och entusiasm.

Gaffeln byttes mot en som orginal satt på Hondas CBX 550, dvs ett kapslat skivsystem med kylintag, snyggt .


Kan väl säga så här efteråt att det var så nära café racer man någonsin kan komma och då pratar vi om 88-89.

Mattsvart med världen härligaste ljud (ok om morsan fick säga sitt så var det väl världen otrevligaste ljud)
Under den här vevan så var det dags för karriärsbyte, sågverket gav mig röda utslag av allergi, så det var dags för omskolning, arbetsförmedlingen skrek verkstadsteknik, jag fick en rundvandring på Amu-Center (som lernia hette en gång i tiden) upptäckte att på verkstan gick det bara skäggiga killar i overall, medans i köket och kockskolan så var synerna mycket trevligare.

Lätt val jag började köra kockskola, och dra mig dit på Mc:n.
under den här tiden uppstår nåt magiskt, jag träffar min blivande fru, helt underbar tjej/kvinna, med ett minus, hon gillar inte min Café racer, men eftersom kärleken är både blind döv och närsynt, så kontaktades mina underbara föräldrar som hjälpte till med ett litet lån, och en mc inköptes som passade oss båda.

Allt var frid och fröjd,
En underbar sommar fortsatte det var varmt och skönt, vi gjorde åtskilliga mil på hojjen, men en sommar blev till höst, och mitt hushåll gick från att vara ett en persons till att bli ett duo förhållande.
Hösten kommer—–>

Efter Lumpen

Äntligen efter 10 månaders springande i leriga skor och skjutande/träffa kompisar, så var den delen av mitt liv över *ler*

En bekant till farsan & morsan hade fixat kneg till lilla mig, så efter ett par dagars R&R (Rest & Recreation) så sitter jag på tåget mot uppsala , jag ska jobba på Skoghs Nöjesfält, jupp lite udda men ok allt är en erfarenhet, ett litet problem (lugn det är preskiberat) jag har inte ett bra körkort, bara för mc, men får nycklarna till en 27 meter lång lastbil, körde dubbelsläps bil, med LGF skylt längst bak, men den var inte ett långsamt fordon direkt *asg*

Men livet som tivolikusk passar inte mig direkt, så efter halva Svergie så väljer jag hoppa av och åka hem, sura miner från föräldrarnas kompis, men det struntar jag i.

Börjar jobba på hotell med hotellstädning & får råd med en Tung MC . yesssss.

En Honda CB 400F .

Målade den mattsvart, och sedna blev det dags för lite smått och gott:

Recept:

  • Större förgasare
  • Portat topplock
  • Vassare kamaxel
  • Bättre ljuddämpare (lät mera friare flöde)

Den gick som en skållad råtta, ännu en sommar som jag levde på hojjen, jag var över allt, hotellkneget tog slut och jag började på ett sågverk och fick mer lön ….

På 2 skiftens eftermiddagsskift som slutande kl 01.20 så åkte jag in till stan 3 mil för att se om det hände nåt, sedan hem för att sova, kunde få den att toppa strax över 220 vilket var helt ok på den tiden, vi snackar 90-tal.

Började tävla, det finns alltid nån knäppis med bil som tror han är guds gåva i världens förar stall, en kul tävlingsform var att köra snabbast mellan 2 städer, dvs snabbast på 10 mil, så det kunde finansiera mina experiment med trimmning av hojjen.

Den Hösten bröts körningsivern av att jag synade asfalten med höger axel, knäcker nyckelbenet och slår bak min axel så den ligger 2 cm från ryggraden, slutkört.

Men ok nu är det vinter och kallt.

17 år och 9 månader

17 år och 9 månader var det datum som gällde på den tiden när det vardags för övningskörning, och om man hade mc kort så gällde det som övningskörningstillstånd fram till det ordinarie kommit, så för mig så blev det så dags i Januari att få övningsköra med farsan, och det gick väl…. sådär, hittade världen djupaste krondike vid ett möte med en lokalbuss, och naturligtvis måste jag ner med bilen (en audi 100) och inspektera djupet av det diket.

Som tur var så var bussen tom, plus att den stannade och hjälpte till att dra upp oss. Men lite spak blev man ju.

Hade bestämt att jag minsann inte skulle behöva köra på bilskolan eftersom jag var super mc föraren, och det tog 3 uppkörningar innan jag gav upp min envishet och det tog ända till 20 års ålder innan jag hade lappen,men det kommer senare.

Jag hade ju min mc, och ju närmare våren det blev, desto mera lockande var det att ta ut den på vägen, så 1april av gammal vana så ställdes hojjen på och började kryssa förbi isfläckar och snöhögar.
Körkortet låg i dvala hela våren och sommaren, jag hade också tur, för mitt mc kort gick automatiskt övertill tung mc när jag fyllde 18 jippiiii.

125:an fick i alla fall rulla, som studerande så hade jag knappast pengar att skaffa en tung mc i alla fall, så hela sommaren så blev det att köra omkring på den, plus för att fixa det sommarjobb som jag hade, som hemsamarit (ni kan gissa att gubbarna och gummorna var oroliga första gångerna heheheh) .

Den sommaren drog mina föräldrar ut på en lång semester så jag fick sköta mig själv i en hel månad, helt underbart, jag åkte nonstop hela sommaren, och kunde nästan sova ovanpå hojjen om jag ansträngde mig……
Inga olyckor på hela det året, men en hel del trimmande av125 kubiksmotor som förberedelse inför större dåd på tyngre hojjar. och allt för snart blev det höst

En lång vinter

Eftersom jag inte blivit direkt skrämd av olyckor och fått känna av gemenskapen mellan motorcyklister så blev det att fundera på hur jag skulle fixa mc:n, efter att kolven fått ett hål och jag kört så pass långt så hade även vevpartiet tagit stryk, det innebar att så fort jag bytte kolven och började köra, så skar vevpartiet, mindre kul.

Men nu hade jag börjat på skolan och vips en dag så ramlade studiebidraget in, 2500 kronor (det var klumpsumma på den tiden) och efter en lång studie av Mc-Nytt och Bike tidningarna så hittade jag en motor.

En vacker morgon kallt så det rök ur munnen så knackar det på dörren, och där står lastbilen med lådan, lådan innehållande min motor, gissa om jag nästan slog frivolter.

Med 38 graders feber så störtar jag ut i kallgaraget och påbörjar motorbytet, 6 timmar så var den gamla motorn på golvet, 3 timmar senare nya motorn på plats och startad, 23 grader kallt ute och snö upp till axlarna *ler* det var tider det.

Hela vintern så planerade jag för våren, läste mängdvis med mc tidningar och drömde om en tidig vår, ok så tidig den nu kunde bli där uppe i södra norrland.

April så ställdes hojjen på, och börjades köras så försiktigt det gick på halvt avtinade vägar, och vårterminens pengar kunde slösas på viktigare saker dvs discon och antifrysvätska hehehee.

Nästa –> sommar och skönt

Life in the Fast Lane